Vävteknik är från systemet för att göra fiske med stickade tyger mesh soko och padda med utvecklingen av korgbordet. "Yi's Tal (under)" spelade in Legend of Fuxi's "knuttåg och för nätet Soko, till hyresgästet vid fiske". Det finns många tryck på den neolithiska keramikskärningen. Hemudu-ruinerna uppgraderade de fina Gingsi-fragmenten, Shaanxi Banpo-byn BC mer än 4000 års ruiner avgrävda keramikbotten har redan vävmaterialet utskrifter (figur 3, krukbodsbotten i Banpo-byn, uppgravd i Shaanxi-provinsen).
Den mest primitiva vävningen utan verktyg, men "hand-by-finger hängande", helt rak rak linje av varpen, och sedan en rot för att röra upp varptråget i väven. Tygets längd och bredd är extremt begränsade. I praktiken lär man sig gradvis att använda verktyg, först i singularen och den dubbelt nummererade varpen mellan slitage på en stav, kallad Strand Stick. En "textur" som kan bäras i väven bildas mellan stångens övre och nedre trådar. Använd en stång, från toppen av varplinjen vinkelrätt mot den övre varptråden genom varpets botten och en rottrott uppåt. På detta sätt kan stången lyftas upp på varpets botten på toppen av varvet och därigenom bilda en ny "textur" för att bära en annan väft och avge med rotten av varptråden. Denna stav kallas en helt mekaniserad (trä) eller integrerad stång (bambu). Uttrycket "syntes" härrör från detta. Efter att väven tränger in i vävmunnen måste man också använda träknivens viktiga lokalisering. I ena änden av varpen är några bundna till ett träd eller en pelare, och några är viklade runt en planka med ett par ben. Den andra änden av de vävda tygerna rullas på träpinnen, stavarna är bundna till midjan mellan folket. Detta är den ursprungliga midjemaskinen. Hemudu-ruinerna uppgraderade träknivar, splittrad, rulledukar och andra ursprungliga midjemaskindelar, modellering och nu bevarade i etniska minoriteter i de gamla franska vävmaskindelarna är likartade.
